Jo. För att boka flyg behövde vi först ha bokat möte för visum på ambassaden, och för att boka visum på ambassaden behövde vi ta kort samt få lånet från csn.
Först av allt så fick vi våra papper om allt två veckor för sent från ibs. Sen lyckades jag inte skicka in mina papper till csn förrän typ fyra dagar efter Emmy, vilket resulterade i att jag fick min bekräftelse en vecka senare än henne. Och korten tog fem dagar innan vi kunde få dem och så nu blev saker helskumma när vi skulle boka möte till ambassaden.
Men vi lyckades i alla fall... bara det att vi inte fått möte förrän 9 dagar innan vi åker (eftersom det enda datumet innan är då Emmy åker till Egypten) och det tar en vecka för oss att få våra visum, minst. Fattar ni vilket panik vi båda har?!
Dessutom har allt annat för mig personligen gått skit. Nej. Det känns som att världen är emot mig. Typ att den vet att jag är på väg att göra mitt livs resa och därför vill den att jag ska må så dåligt som möjligt innan.
På måndag ska vi ringa både ambassaden och ibs för att se om det går att göra något. Förhoppningsvis är de snälla! Men ja. Med våran tur så tvekar jag enormt.
Sitter i alla fall med mamma nu och kollar flygbiljetter, för de tänker jag fan inte vänta med.
Nej. I have to stay optimistic. Det löser sig. Saker löser sig alltid! Försöker jag intala mig i alla fall.
Och dock så är det här så himla typiskt att jag inte ens är förvånad.
- Natalie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar