Emmy är tillbaka

Hej på er igen, jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat men jag har levt livet den sista månaden. Har haft så kul och nu är det dags för att släppa taget om detta äventyr och börja på det nya. Det kommer vara svårare än vad jag trodde att lämna allt, just nu har jag hundra tankar i huvudet och mina känslor går inte ens att beskriva.
Ena sekunden är jag jätte ledsen sen vänder det och jag blir skit glad, det värsta är att jag irriterar mig på onödiga saker och lägger för mycket energi på det. Tror det är för att jag börjar känna av nervositeten mer nu för att jag inte längre är uppe och svävar någonstans som jag inte redigt visste vart jag var. Nu har jag landat till verkligheten och inser att jag inte kan springa ifrån dessa känslor längre.

Sitter och lyssnar på en låt just nu som jag tycker är så vacker, älskar texten.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger