Anledningen är att jag alltid vilat ha denhär frihetskänslan, att bara kunna få leva i nuet och snart kommer allt jag visste bara försvinna och kommer få ett helt nytt liv. Har aldrig redigt gjort något för mig själv innan, förutom nu.
Har alltid lyssnat och valt det som gör alla andra glada, för att jag blir glad när dem i min närhet blir glada. Men har liksom börjat fattat att det inte redigt funkar så, om jag är glad så är dem glada för min skull. Det är mitt liv, och vill kunna styra över det hur jag vill.
Har kommit till det stadiet då jag vill så mycket men kan göra så lite. Jag har alltid varit den som hållt känslor till mig och mina närmaste, jag måste vara 100 % säker på situationen för att jag ska kunna vara den jag är och kunna visa och berätta mina känslor.
Var samma sak i skolan, om jag inte var säker på ett prov hade jag ångest innan och kunde sjukanmäla mig för att jag visste om jag gör provet kommer jag inte få högsta betyg.
Vet inte vad det kommer ifrån, för aldrig haft någon press att jag ska göra bra ifrån mig... jag inbillar mig i huvudet att jag gör folk ledsna och besvikna om jag inte gör allt helt rätt.
Om jag inte hade gjort hemläxan så kunde jag sjukanmäla mig för att jag trodde att läraren skulle bli besviken på mig.
Tanken att ens såra någon är hemsk, om någon skulle skriva till mig och jag vet att jag aldrig skulle kunna känna vad den känner så svarar jag inte. För vill inte komma till det stadiet när jag sårar någon. Men kan tänka mig att folk kan bli sårade när jag jag aldrig säger något, men det är för att jag inte är hundra på situationen.
När jag tog studenten bestämde jag mig för att sluta tänka så mycket, utan att bara leva och gå på det som känns rätt. Men har fortfarande osäkerheten i mig, om jag inte är säker på vad som egentligen sker så stänger jag in allt, skämtar bort det eller iggar det.
Det som är så jobbigt just nu, händer så mycket, jag flyttar snart och är inte säker på vad som händer och har så många känslor. Kommer liksom lämna alla jag älskar och allt runt omkring. Skulle behöva någon som berättade för mig att det inte tar slut nu, utan att det är en början och sen säga att jag inte är galen i huvudet och inte behöver vara osäker. Ren klarhet alltså, behöver de för annars tror jag det värsta. Brottas lite med mina egna tankar.
Dagens text
My whole world is changing,
I don't know where to turn.
I can't leave you waiting,
But I cant stay and watch the city burn;
Watch it burn.
'Cause I try,
But its so hard to believe!
I try,
But I can't see where you see.
I don't know where to turn.
I can't leave you waiting,
But I cant stay and watch the city burn;
Watch it burn.
'Cause I try,
But its so hard to believe!
I try,
But I can't see where you see.
I try and try,
To understand,
The distance in between:
The love I feel,
The things i fear,
I dearly say good dream.
I can finally see it.
Now I have to believe:
All those precious stories.
All the world is made of faith,
And trust,
And pixie dust.
So I'll try,
-Emmy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar