Nervös över / Längtar till

Tänkte fortsätta lite på det Emmy skrev i sitt senaste inlägg.
Det jag är mest nervös över är nog att vi flyttar så långt bort hemifrån. Hela nio tidszoner. Det är himla mycket! Dessutom är det första gången vi flyttar hemifrån. Och jag har aldrig bott själv förut (ja, jag kommer ha room mates, men utan en äldre vuxen alltså). Det längsta var förra året när jag och Emmy åkte till London en vecka, men det gills inte ens. Och det var bara en tidszon bort.
Sen är jag nog nervös eftersom vi kommer komma till en helt ny kultur och måste prata ett annat språk. Vi ser ju mycket tv-program etc från usa, men liksom... är det likadant som på film? Och sen är jag bra på engelska, men ändå. Långt från perfekt.
Jag är nervös över att börja teater. Det kommer bli kul, det är jag säker på. Men samtidigt hoppas jag på att jag slipper stå ensam på en scen och agera inför hela min klass de första dagarna. Då bryter jag nog ihop. När det kommer till sånna saker har jag allt för dåligt självförtroende.

Och då kan jag ju också nämna vad jag längtar efter...
Jag längtar till att få flytta hemifrån och klara mig själv för första gången. Att ha en egen lägenhet (nästan egen. Blir faktiskt en mer person är hur det är här hemma nu). Att få bestämma helt själv vad jag ska äta till middag (tror jag längtar efter det allra mest). Helt och hållet få bestämma saker själv. Att lära känna nya människor och nya vänner. Att få uppleva ett helt nytt land och en annan kultur. Bli bättre på engelska. Att utvecklas som person. Slippa snö och kyla. Six flags (berg-och-dalbanor ftw!). De utflykter jag vet att vi kommer göra... och så mycket mycket mer.

Längtar dock inte så jättemycket till stranden och vattnet. Stranden ja. Men lär nog inte bada så mycket. Finns ju både hajar och delfiner där. Och som mina kära kompisar vet, så är jag galet rädd för valar.
- Natalie