Ambassaden

Igår var Natalie och jag i Stockholm för att fixa visum. I söndags åkte vi till Norrköping för att bo hos Natalies syster. Tåget gick därifrån klockan 5 på morgonen och Natalies syster Rebecca skulle hänga med som stöd upp till Stockholm.
När vi väl kom fram till ambassaden så blev jag sjukt nervös, det såg hur läskigt ut som helst. Alla ambassader där var söta små tegelhus med en liten grind osv... Inte den amerikanska, det var en stor järnbyggnad med 2 höga stängsel med ståltråd överallt. Värre än ett fängelse.

Man fick ställa sig utanför i en lång kö sen var man tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen en och en. Man fick alltså bara vara en i rummet, resten fick stå utanför i kylan.
Först tog dem passet sen fick man visa så man inte hade något under skorna. När man  kom in i rummet var man tvungen att klä av sig ytterkläderna och sen tog dem mobilen osv. Resten var precis som på en flygplats.
Vi blev ju skapligt rädda när detta hände och förställde oss världens säkerhet när vi kom in, men neej. Det såg ut som ett klassrum förutom borden... Det var massa stolar riktade mot en tv sen proppat med folk.
När man kom in fanns det en säkerhetsvakt som gav oss en nummerlapp. När det blev vår tur gick man till en lucka och visade sina pappren och pass osv (som dem även tog)
Efter ett tag ropade dem upp ens namn så fick man gå till en annan lucka och ta fingeravtryck på alla fingrarna. Sen var det bara att sätta sig igen och vänta på intervjun.
Intervjun var på engelska och dem frågade frågor som, vad ska du göra i usa? hur betalar du resan?vad gör du nu? hur ska du bo? vad ska du göra efter, osv.

Det var inte alls så läskigt som jag hade tänkt mig, det var rätt avslappnande och dem var hur snälla som helst.